Det skulle kunna vara en kväll som vilken som helst, en vanlig fredagkväll med sekunder, minuter och timmar, andetag, tankar och ord. Men den här kvällen var inte vilken som helst, nej den var mer speciell än de flesta kan förstå. Ungefär som när man får två leksaker i flingpaketet istället för en, så speciell var den.

Den speciella kvällen börjar med en etta på haga där en väldigt speciell pojke sitter på golvet i sina trasiga converse och ostämda gitarr brevid sig. Han hör hur det ekar av steg i trapphuset och förstår att de är på väg till honom, det ska komma några nära vänner fick han höra av sin kompis. Han vet att det kommer komma fler än några och att det kommer bli en fest, han vet att kompisen också vet att sina ord är falska, men de får gärna komma. För där han sitter känner han sig inte så speciell, vem är han att neka andra ospeciella personer en chans att glömma sina bekymmer.
Samtidigt som det ringer på den speciella pojkens dörr sitter en väldigt speciell flicka hemma i sitt rum med ögonen fästa på väggen, högklackade skor liggande brevid sig och med ljudet av tv:n från nedervåningen. Flickan väntar på att hennes kompisar ska komma ut från toaletten när de har sminkat sig klart, de ska gå på någon fest. Flickan har redan sminkat sig, lagt på lager efter lager av smink för att känna sig vacker, kanske till och med speciell. Men där hon sitter känner hon sig inte särskilt speciell, trots allt smink, men jag är nog inte så speciell trots allt tänker hon medan hon reser sig.

Nu är det så att den här kvällen är så speciell eftersom två speciella människor hamnar på samma fest för att ödet såg att de var ämnade för varandra. Men ibland kan inte ens ödet påverka livets gång. Den speciella pojken försökte vara normal som alla andra, men insåg att om han fick se ett lyckligt leende till skulle han sprängas, explodera eller utplånas. Pojken går ut i trapphuset och sätter sig på golvet. Men pojken kan inte tänka bland cementväggar, så pojken bestämde sig för att ta de sju trapporna ner till parkeringen, vilket ödet inte hade räknat med, där han sätter sig på asfalten trots att den är blöt av regn. Där sitter han och andas friheten med ordet speciell pulserande i huvudet. Och samtidigt som en väldigt speciell pojke sitter på parkeringen sätter sig en väldigt speciell flicka i trapphuset, där det var tänkt att de skulle träffas, och andas instängdheten med ordet speciell pulserande i huvudet.

Den här kvällen var inte som vilken som helst, nej den var speciell. För det var den här kvällen två speciella människor missade sina öden.