Plötsligt stod du bara där, du som hade varit borta från mina drömmar så länge. Sedan dagen jag lämnade dig (dagen då jag gjorde mitt livs största misstag) var du i mitt huvud varje natt, men en natt var du bara borta och i samma takt som ångern försvann, försvann även du.
Tills i natt.
Plötsligt stod du bara där vid vägkanten av den oändliga väg jag kört på i något som kändes som en evighet. Mina ögon mötte dina för en sekund där du stod med vinden i håret och kollade på mig med din blick. din jävla blick. Den som ser rakt igenom mig, letar sig in, för att hitta mig bakom alla ord och lögner. Jag fortsatte att köra och lämnade dig ensam vid vägen som om inget hade hänt, och du var bara tillbaka i min dröm för en liten sekund, men ändå är du tillbaka i mitt huvud.

När jag vaknade var det första jag mindes din blick, och på något sätt vet jag att du stod där vid vägkanten för att du väntade på ett sätt att få åka iväg, medan jag åkte längs en oändlig väg och letade efter en mening att få stanna.
(dig)

bildkälla