(hon är alltid jag, men det vet ni nog redan)

Klockan var 04.38 och allt var tyst. Hon var ensam vaken, kanske ensam på jorden tänkte hon. Men plötsligt dök ett allt för bekant namn upp på hennes mobil, ett namn som en gång betydde allt, där varenda bokstav var laddad med tusen minnen och ännu fler känslor. Han började sitt meddelande med att säga att eftersom livet blivit som det blivit så kan han äntligen säga det här, nu när han har hittat en ny måste han få veta en sista sak. Sen kan han lägga allt bakom sig. Vi, vi kan lägga allt bakom oss. Redan där kände hon att hon bara ville blunda, göra som hon alltid gör, låtsas som ingenting. Sluta tänka, sluta se, sluta känna. Såklart kom frågan hon var rädd för, fast egentligen hade hon väntat på den i flera månader nu.
Kände du någonsin något för mig? för jag gillade dig, jag gillade dig verkligen. Men du var så svår, jag visste inte hur jag skulle göra
, vad jag skulle göra för att nå fram till dig. Jag sålde verkligen ut, gjorde allt jag kunde. Du är fortfarande en av de finaste människor jag någonsin träffat, men ibland måste du tro på dig själv.

Ungefär då gav hon upp att försöka gömma sig och lät tårarna komma. För första gången någonsin bestämde hon sig för att ge honom ett riktigt ärligt svar, vilket hon borde ha gjort för så många månader sedan.
det är klart jag kände något för dig, mer än du anar. men det är sån jag är, livrädd för livet.

Sen stängde hon av mobilen och försökte andadas högt. Klockan var 06.40, och allt var så jävla tyst.

bildkälla

Kommentarer
Postat av: Agnes

det kursiva träffade mig rakt i hjärtat.

Postat av: alice

Alltså, jag vet inte om jag ska le eller gråta. LE för att du skriver så fantastiskt fint och berör så mycket. Eller gråta för att jag vet att du känt samma sak som jag känt så många gånger...

2011-02-20 @ 19:56:07
URL: http://engladflicka.blogg.se/
Postat av: c

dör <3

2011-02-23 @ 19:06:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0