Hon är duktig på att göra ett misstag om och om igen. Hon glömmer bort att hon är tonåring, allt förändras. Hon   missade förändringen, tror fortfarande att  alla är dom där små oskuldsfulla barnen med frågande ögon och "världen kretsar kring mig" attityden. Plötsligt söker alla efter sin andra halva, man kan inte leka med grannpojken på sommarkvällarna längre. Allt blir något mer.

Det blev en tystnad, och hon satt där med barnslig oskuldsfullhet. Hon log till och med. Dom kunde sitta i soffan nära varandra, det betydde ingenting. De var ju bara barn, två barn som var vänner.
Tystnad. Ögonkontakt. En trevande hand på låret.
Tanken slår henne för första gången. När slutade vi vara barn?

källa