Jag rycker fortfarande till när jag ser dig logga in på msn. Dig, den jag lämnade, den som lämnade mig. Jag såg dig på stan idag. Det är konstigt hur du alltid kan vara så glad, alltid ha ditt självförtroende på topp. Du äger världen, och du vet om det. Du har ju en flickvän nu. Eller du har alltid någon flickvän, men den här har varat längre än de tidigare tror jag. Ibland får jag för mig att du kanske tänker på mig ibland ändå, att jag gjorde något intryck. Det var du som fick mig att öppna mig på riktigt för någon. Vi lovade varandra väldigt mycket där, jag tror inte du minns. Du sa åt mig att jag skulle lämna dig någon gång, jag lovade att aldrig göra det. Du sa att du alltid skulle finnas där för mig. Du sa att allt du ville var att jag skulle vara lycklig. Du menade aldrig att såra någon, någonstan där djupt inne så är du faktiskt en god människa. Men det är så enkelt att råka göra det ändå, för dig är allt enkelt. Till och med kärleken är enkelt för dig. Jag är inte kär i dig. Jag var aldrig kär i dig. Förälskad var jag, jag ska inte ljuga, men kär var jag aldrig. Hur glad jag än är för allt du gjort för mig gör det ibland ont att se dig på stan, så jag kommer inte prata med dig. Jag hoppas att jag någon dag ska sluta tänka på dig, tills dess kommer jag att fortsätta hoppas på att jag någon dag ska sluta rycka till när du loggar in på msn.

bildkälla