Ibland när våra ögon möts får jag för en sekund för mig att du fortfarande tänker på mig. Jag ser hur du granskar mig, som att du ser rakt igenom mig. Inte som att du kollar på mig, utan som att du ser in i mitt inre och ser allt jag gömmer. När jag tittar tillbaka tror jag att jag anar ett djup i dina ögon jag inte förväntade mig skulle finnas där. Men när den sekunden är över så stirrar du alltid rakt fram och jag skrattar nervöst och tänker att jag bara inbillat mig. Och kanske gör jag det, kanske inte. Men jag kommer fortsätta hoppas att du tänker på mig, för jag är inte redo att försvinna än, inte riktigt än.