(sexton för alltid)

Jag kan inte gå vidare, jag tar mig ingen vart. Någon har limmat fast mig på jorden, i den här staden, i den här tiden, och jag bryter sakta ihop. Det är en oändlig cirkel, samma människor, samma förfall, samma bedrägeri om och om igen. För hur mycket jag än försöker röra mig står jag stilla, och mitt liv går bara runt och runt. Och så fort jag tror att jag rört mig framåt, om så bara någon millimeter, så visar det sig alltid att jag fortfarande snurrar,
jag har bara bytt håll.

bildkälla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0