Han sa till mig att han inte mindes senast han hört sitt hjärta slå, senast han suttit stilla länge nog för att hinna höra det rytmiska dunkandet.
Hela hans liv hade han blivit tillsagd, nästan beordad, att fånga dagen och leva varje dag som att den var hans sista.
Men när äventyr gömmer sig bakom varje hörn,
och man går på dem bara för att man är rädd att det är sitt sista hinner man inte höra de pulserande slagen, och då min vän, hör man inte när hjärtat håller på att slutar slå.
Det var det som hände honom under tiden han var besatt av deras rädsla för tiden. Det var det som förstörde honom. Det var dom som förstörde honom.

bildkälla