Jag gick i söndagsskola när jag var liten, mest för gratis barnpassning skulle jag tro. Lärarinnan hette Annika, om du undrar. Hon pratade mycket om att vi var värdefulla och älskade av dig, men vad menade hon? Menade hon att jag skulle känna mig värdefull när jag var den som blev över på idrotten? Att jag skulle känna mig älskad när min mamma bröt ihop och sa att jag var hennes livs största besvikelse? Kanske var jag älskad av gud, men vad tjänade jag på det då?

Och det sägs att det räcker med att tro på dig, men varför är inte jag lycklig? För du vet att jag tror på dig, trots att jag ofta förnekar det. Jag hade inte suttit här och pratat för mig själv om jag inte tror någonstans djupt här inne.
Men jag är less på all ondska i världen, på all tystnad från dig, alla förhoppningar och på att inte veta vad som är sant eller falskt. Så Gud jag ber dig, om du faktiskt finns och älskar mig, rädda mig från alla besvikelser på enda sättet det går på.
Rädda mig från tron på dig.

bildkälla