De hade en lek de brukade leka när de gick i tredje klass, en lek som bara var deras. Det var en slags sten-sax-påse lek men i stundens hetta hittade de på egna rörelser och försökte alltid bräcka varandras för att vinna. Fast målet för honom var aldrig att vinna, han nöjde sig med att få henne att skratta.

En höstdag satt de i parken och lekte leken, deras lek, medan deras mammor satt på en parkbänk en bit bort. Hon började räkna,
ett...
två...
tre!
Hon formade stolt sin hand till en stridsfågel som inte kunde bli träffad av något och kunde flyga iväg från allt.
Han hade han tagit båda sina händer och format till ett hjärta.
De började skratta när de insåg att ingenting de kunde hitta på kunde vinna över hjärtat, han hade hittat det oslagbara. Plötsligt skrek hennes mamma att hon skulle hem och äta middag, och hon sprang iväg, fortfarande skrattande, mot sin mamma.
Då slutade han skratta. Han insåg att hon just lyckats vinna över hans hjärtat, eftersom hon tog det med sig.

bildkälla