allt känns bättre efter en kopp te, sa hans farfar och ställde en kopp med kokhett vatten och en tepåse framför honom, för att sedan lämna honom ensam med sina sorger. Med skakiga händer tog han upp tepåsen och såg att det var rättvisemärkt, sedan stoppade han ner den i koppen. Egentligen gillade han inte te men han drack upp allt, varenda droppe. Därför han tänkte att hur ensam han än blir, hur mycket hans hjärta än värker och hur orättvist livet än kan verka, kommer han alltid ha lite rättvisa i sitt liv. (och det kändes som en ganska rättvis kompromiss)

bildkälla