Det är för pojken som slängde sin dagbok i havet och spottade efter den när den sjönk för att glömmas, och för en annan pojke som byggde en modell av sin skola med allt lego han hade och gråtandes kastade ut den från tionde våningen. Det är för flickan med missfärgat brunt hår som vattnar sin blomma lite för sällan bara för att få känna sig betydelsefull genom att få den levande igen. För storebrodern som inte fick vara en del i sitt halvsyskons liv eftersom han var för 'olämplig', och för kvinnan som varje månad skickar vykort till den hon älskar trots att det var år sedan hon fick svar sist. Det är för mamman som har sparat skärvorna av porslinsfågeln som krossades medan hon fick ett missfall och för pappan som pågrund av förlusten aldrig riktigt var närvarande igen, eller lyckades glädjas åt barnet de fick ett år senare. Men mest för pojken som aldrig fått en andra chans och som står med fickan full av tändstickor och en brinnande sticka i handen mitt i natten.

Det är för oss jag gör det här tänkte han och slängde tändstickan, och med flammorna i ögonvrån gick han därifrån och lämnade den brinnande ladan bakom sig.

bildkälla