Han låg i gräset med en sko i ena handen och andades djupa andetag. Han skrattade till när han insåg hur absurd hela situationen var, men skrattet övergick i stillsamt gråt.

Det hade börjat för ungefär två månader sedan på precis det här stället, de hade suttit och väntat på soluppgången tillsammans och utan att de förstod vad som hade hänt var de plötsligt upp över öronen förälskade i varandra. Hon var allt han såg och hennes leende var det vackraste han någonsin sett. Men han var rädd att hon skulle försvinna från honom en dag, så han bestämde sig för att vad som än händer måste han bevaras på något sätt, så en natt när hon låg och sov passade han på. Han smög upp och hämtade en kniv i köket och sedan tog han hennes ena sko och började noga rista in 'kasper var här' på undersidan, där skulle hon inte upptäcka det i första taget. Veckorna gick och en dag stod hon där utan sitt leende och viskade att de behövde prata, hon hade träffat någon annan och hon var verkligen ledsen, men de skulle ju kunna vara vänner ändå.

I tre veckor var hans liv i spillror, men han tänkte att han kunde trösta sig med att han ändå alltid fanns med henne på något sätt, men förstod efter många plågsamma nätter att så länge hans namn fanns på hennes sko skulle han aldrig kunna gå vidare. Han skulle aldrig få henne ur huvudet och han skulle få leva i ruiner resten av sitt liv. Så en natt klättrade han ut genom sitt fönster och sprang till hennes hus, och han visste att altandörren alltid var öppen så han smög in. Han blev stående blundandes ett tag när hennes doft, som han försökt förtränga så länge, slogs mot honom och när han slutligen öppnade ögonen såg han skorna några meter framför sig. Han skyndade sig att greppa vänsterskon och sprang sedan allt han kunde iväg från hennes doft, hennes andetag, iväg från henne. Han fortsatte springa tills han kom upp på kullen där de kyssts för första gången där han andfått föll ihop i det daggfuktiga gräset. Hans skratt övergick i tårar, och han låg där och grät ända tills solen började gå upp. Han grät för den förlorade kärleken, avundsjukan på den som nu fick hålla om henne, och lite för att han visste att han var borta ur hennes liv för alltid.

Och när han gick hem från kullen där de kyssts för första gången, för att äntligen gå vidare i livet, lämnade han kvar en vänstersko med inskriptionen
'Kasper var här, en sista gång".

bildkälla