Han sover intill mig. Andas tungt.

Jag andas snabbt. Kan inte blunda 

Vill ut genom fönstret. Ner på golvet. Ut i trapphuset,

eller ligga på köksgolvet bland tappade teblad.

Men jag vill ändå ligga nära. Så nära det går, med ansiktet mot hans kalla axel.

Förundrad över hur snabbt han kan somna, 

släppa allt vi sa, där båda sa förlåt, men båda tänkte mer än vi sa. Det var tyst innan han somnade. 

Vi är aldrig tysta.

Han älskar att viska fina ord och komma nära, så nära det går på morgonen. 

Jag vill kyssa hans rygg och dra handen genom hans hår på natten. 

Imorgon när vi vaknar är allt som förut, och vi viskar fina ord innan vi möter en dag till. 

Jag kysser hans rygg, men han sover. 

Jag drar handen genom hans hår, men han sover. 

Vi ligger rygg mot rygg.

Jag är vaken. 

Han sover.