Snälla hjälp mig andas, för jag vill inte mer. Jag är ensam, har alltid varit ensam och kommer alltid förbli ensam.
jag andas ensamhet
Inget hjälper längre, musiken räcker inte till(för allt jag skriver handlar om dig jag aldrig kommer få) och min drömvärld gör mig bara besviken.
för jag vet att ingenting kommer bli verklighet
Jag hatar mig själv för att jag ger mig själv förhoppningar. Förhoppningar om att någon dag sluta vara ensam och att jag blir hel.
mina drömmar skadar mig mer än dom räddar
Kanske skulle jag kunna få mitt hjärta att sluta slå bara genom att be det, det känns så skört.
och kanske skulle jag våga(men ni håller mig kvar)
Jag väntar fortfarande på att mina superkrafter ska visa sig, eller att meningen med mitt liv ska dyka upp.
jag måste vara unik
För är jag inte speciell är jag som alla dom, bara förvirrade atomer i ett stort universum(och då skulle jag lika gärna kunna dö)