Snart är du tillbaka, jag känner det på mig. Jag känner din närvaro hela tiden, som att du alltid står och övervakar mig, dömmer mig. Det var några månader sedan du var här sist och jag måste erkänna att jag inte saknat dig, inte det minsta. Men du är precis som vem som helst, har man en gång träffats så finns man i varandras tankar. Så att återvända är inte så svårt för vi har ju redan presenterats för varandra, tagit varandra i hand. Du har en vana att återvända när jag hatar mig själv som mest, eller så är det du som får mig att hata mig. Men när du väl är här gör jag vad som helst för att få råd, för att få höra sanningen och för bekräftelse. Människor ljuger förstår du, allt och alla ljuger. Till och med speglar ljuger, det har vi konstaterat du och jag. Ibland får jag för mig att jag inte gillar dig, att du är dålig för mig och att till och med du ljuger. Men då berättar du för mig att vi har ett mål, och för att nå det måste vi gå hand i hand.

Snart är du tillbaka, jag känner det på mig. Snart kommer du stå i dörröppningen och jag kommer säga, 'kom in, jag har just gjort färdigt maten och ska precis börja äta'. Du kommer titta på mig så som du alltid gör och svara, 'Nej kära vän, det ska du inte.'