Tiden jag räknar ner till år efter år håller på att ta slut, jag har snart använt upp alla sekunder jag fått för den här gången. Det känns i luften varje gång jag går utanför dörren, hur kylan smyger sig på som för att visa att en förändring är på väg. Det är på sommaren man ska leva och samla minnen och det är precis det jag har gjort, men man räknar inte med allt som går snett när man sitter i början av sommaren och tänker att just den här ska bli den bästa någonsin. Det är så man överlever, man behöver ett mål att räkna ner till för att inte tappa hoppet. Man behöver vara naiv nog att tro att sommaren är ens fristad, då ens drömmar bli verklighet.

Min sommar har varit barfota fötter på stranden, hysteriska nattbad, solnedgångar och soluppgångar, musik, dans och glädje, hostattacker och feberhallucinationer, korta sommarflirtar, filosofiska och sömnlösa nätter, fler festivalband runt min vänstra handled, och en trängande känsla av att universum är för stort för mig. Det är de sakerna jag ska komma ihåg av min sjuttonde sommar och inte alla chanser jag bränt, alla sekunder jag slösat, alla fel ord som ekar eller alla gånger jag legat i sängen och skakat av hopplöshet.
Så än en gång startar jag om nedräkningen till nästa sommar, för jag tror att den kommer bli den bästa någonsin. (det måste jag tro)

bildkälla