(årsresumé; november och december)
I november var allt mörkt, det är så jag minns det. Trots att det bara var förra månaden är det som att det var en livstid sedan, jag kan bara minnas glimtar. Glimtar av tystnad, ensamhet och sammanbrott. Och jag minns mörkret. Än en gång var jag tillbaka i den fördömda bubblan, den där jag blir fången vid den här tiden varje år. Den där jag går omkring som i en dimma, hör vad folk säger men förstår inte ett ord. Jag lyssnar inte, hur mycket jag än försöker tvinga mig att höra så lyder inget sinne i min kropp. Det var helt enkelt mörkt, riktigt jävla mörkt.
December
Den här månaden har bestått av en massa tvivel, framförallt av att självförtroendet krossades av en lärare som ansåg att mitt skrivande aldrig skulle kunna publiceras någonstans då han med en röd penna markerat, nästan dödat, varje ord jag valt ut. Tvivel har även kommit av det nya året som nalkas, det som man måste tro ska bli det bästa någonsin för att passa in i vårt naiva samhälle. Känslan av att ett år har gått och att man vet att man hade kunnat göra så mycket bättre pumpas nog runt i allas blod, och leder till de eviga tankarna om om om man gjort annorlunda. För nog vet vi alla att vi egentligen är bättre och förtjänar mer än vad vi gör med våra liv, men man släpper bara fram den tanken som hastigast när man står på stan med i princip alla i sin lilla stad. Och med ordet om pulserande i huvudet ser man på fyrverkerierna lyser upp våran himmel, medan klockan slår över till ännu ett nytt år.
bildkälla
jag hoppas att detta år kommer föra med sig en hel massa glädje och vackra stunder för dig!
gott nytt år!
Hoppas att detta året blir ett gladare och bättre år för dig. Och besides, har den där läraren heelt fel! du skriver otroligt vackert och som jag har sagt många gånger förr, skulle jag vara bland de första att köpa något av dina texter om de gavs ut.
En lärares negativa ord är gift i ditt fall. Någon som skulle påstå eller ens tänka den fula tanken att det du gör skulle vara något annat än vackert och rent, vet då ingenting om livet. Sluta aldrig med det du gör för dina texter förmedlar äkthet. Jag trodde aldrig att jag kunde hitta någon i nutidens materialistiska värld som faktiskt känner lika starkt gällande allting som jag själv gör och försöker att uttrycka det på samma sätt. I de där stunderna då man vet att ingen kan känna det man själv håller på att kvävas av i all sin desperation. Då kan man läsa känslorna du så galant lyckas förflytta från hjärtat och ut genom fingertopparna. Du har verkligen talang för det du gör, och låt absolut inte en enda ovetande människa få avgöra vad som är vackert och inte. Skönhet ligger trots allt i betraktarens öga. Vissa väljer bara att inte se. Glöm inte det. Du är grym och inspirerande till tusen.
