Medan vi satt utanför tältet, som det hade tagit minst en timme att resa, och pratade om att friare än så här kommer vi aldrig bli, så skrattade du till. Du sa att alla myggor alltid ville bita just dig, och när du sa det stack det till i mitt hjärta. För jag tänkte på alla de hundratals gånger jag hört precis de orden yttras, för alla är övertygade om att myggorna är på dem mest, att de är lite mer speciella än alla andra.
Och det gör ont i mig, för jag tänker inte vara den som berättar för dig att du inte är så speciell och unik som du tror. Men någon dag kommer du själv att inse det, och den dagen kommer du inte att skratta som du gjorde den där sommarkvällen, då vi kände oss friare än någonsin förut.

bildkälla