(nio månader var all kärlek vi fick min mor)

Jag sa att jag aldrig skulle bli som dig. aldrig någonsin. Du vet den där minen du får när du är arg, den där när du spänner munnen och dina ögon börjar fokusera rakt fram? Jag gjorde den idag. nyss. Och det skrämmer mig att vi är så lika, jag skulle ju inte bli som dig. Plötsligt förstår jag varför du behöver spänna varenda muskel i ditt ansikte, plötsligt förstår jag din koncentrerade min. Nu förstår jag hur svårt det är att hålla inne det skrik man byggt upp hela sitt liv. Men jag skulle inte bli som dig, aldrig göra minen som gjorde mig livrädd som barn, aldrig fylla mitt liv med så mycket sorg och hat.
fan, jag skulle ju inte bli som dig.

bildkälla

så, du ville ha en kommentar av mig, då jag faktiskt hade läst texten!

du verkar väldigt poetisk, även om du skriver om egna erfarenheter, eller om det inte är du alls som skriver. Så låter texterna i din blogg väldigt gripande måste jag säga. Får intrycket av att det är en dotter, som verkligen inte vill uppfostras och bli som sin pappa. men vill inte tolka texten fel, men det är hur jag personligen uppfattar den :)

för titeln Det säger ju någonting om mor.. men det kan också vara "nio månader var all kärlek vi fick min mor" , att texten var sagt till " mor"

Du kan träna bort det om du bara vill, om du inte vill bli som någon i din familj, ilska kan du försöka få ut genom t.ex träning :)

Du lägger ut väldigt fina och inspirationsfulla bilder. :)