Ett bloss, det var allt som krävdes. Luften skötte resten, svepte med sig det glödandet giftet och lämnade det tyst på några papper som sakta började ta eld. Mina papper, din cigarett. Vi märkte det innan de första flammorna ens börjat andas, medan det fortfarande bara var rök och ett mörker som spred sig över den vita ytan. Jag skrek helvete, släckte snabbt glöden med mina fingrar och slängde dem sedan på den fuktiga diskbänken. Sen var det inget mer med det. Inget mer förstördes än bitar av mina obetydliga papper som glöden hann förgöra. Men ändå känns det som att det var jag som brann, delar av mig som utplånades av glöden. Elden spred något inom mig, en rädsla. För hur enkelt saker kan försvinna för alltid, hur allt kan förstöras likt mina papper. För ett bloss av dig, det var allt som krävdes.

bildkälla