Vad hände? Vart är du? Jag har ju sprungit varje dag för att bli fin. Fin för dig. Jag skulle ju träffa dig, det var så vi sa. Så jag har varit på dimmiga fester, brända middagar, övervälmigande festivaler och på varma klipphällar. Vi skulle ju mötas där nånstans, minns du inte? Du skulle ju rädda mig.
Fan, du skulle ju rädda mig.

Inte en ensam sommar till, snälla inte en ensam sommar till, tänkte jag på skolavslutningen. Nu ska jag träffa dig, det är min tur. Hör du det? Min tur. Tre månader är en lång tid. Om tre månader har jag hittat min anledning att leva, klart jag har. För jag har letat efter en den i sjutton år, men jag börjar få svårt att andas. Så jag behöver anledningen nu. Jag behöver dig, okej? Hör du mig? Jag behöver dig, behöver vilja leva, behöver kunna andas. Jag har ju sprungit, jag har faktiskt sprungit för dig.
Så vad hände? Var är du? Det har ju gått tre månader. Nu skulle du ju vara här, vem du än är. Det var väl så vi sa?
Det var ju min tur att vilja leva. Min tur.
bildkälla