Viär på väg tillbaka dit.
Dit, längst ner i mörkret,
i den totala medvetenheten.
Besattheten.
Om hur många steg vi tar,
hur många tuggor det röda äpplet är.
Vi har precis passerat gränsen,
mellan friheten,
och tvånget.
Men när klev vi över linjen,
och blev dem,
som aldrig är nöjda?
Jo, jag kom på det inatt.
Det var när vi börjad bli mätta av känslan,
av att vara hungriga.

bildkälla