Jag träffade en man på kajen förra veckan, han luktade alkohol och kisade i den starka solen. Men han log.
-Tycker du att du är ung? frågade han plötsligt. Jag tvekade lite, undrade om det var en kuggfråga, men svarade att ja, det tycker jag att jag är. Mitt liv har knappt börjat. Han skrattade, skakade på huvudet.
-Imorgon när du vaknar kommer du att vara femtio år, dagen efter det död.
Jag sa jaha och log som svar, visste inte vad mer jag kunde säga.
-Det är sant. Skaffa dig ett jobb där du blir riktigt jävla rik, läkare eller advokat, då blir du lycklig. Där finns lyckan, och då blir du inte som mig. Han hade nu vänt blicken ut mot älven, kanske hade han till och med slutit ögonen helt. Solen bländade mig, så jag vet inte riktigt.
-Det är inte försent, det vet du va? Det finns vuxenutbildningar och...
-Inte för sånna för mig, avbröt han mig, fortfarande leende. Hur gammal tror du att jag är? fortsatte han sen och vände sig mot mig med sina kisande ögon. Jag tror att han var blåögd.
Jag ryckte på axlarna och sa att jag inte hade någon aning. Då började han skratta.
-Lika bra det antar jag. Men bli jurist eller läkare, då blir du lycklig.
-Jag jobbar på det, svarade jag nickande och leende.
Han reste sig upp och gick mot sin cykel och mumlade nu ska jag hem och lyssna på metal, och jag följde honom med blicken när han cyklade iväg längs strandvägen. Jag satt kvar på kajen och var lättad över att han uppenbarligen hade någonstans att ta vägen, och tänkte att om han nu hade rätt. Att livet bara går ut på att bli riktigt jävla rik, så kanske det är lika bra att det tar slut redan i övermorgon.

bildkälla