Vid middagsbordet satt dem. Det var de enda tjugo minutrarna de spenderade tillsammans per dag, enda tiden de var en familj. Hon satt tyst mitt emot sina föräldrar, petade med gaffeln i maten. Hon såg i sin fars ögon att han egentligen var på jobbet, vid sin dator, i staden där han föddes, eller var som helst utom precis där vid bordet av ek. Efter några samvetsframtvingade artighetsfraser reste sig hennes föräldrar för att åka och handla, lämnade henne vid bordet med hakan lutad mot knäna. Billyktorna svepte över hennes ansikte när dem åkte iväg i deras röda bil, och tystnaden som återstod i den gula villan var total. Bara en artonårig flickas allt snabbare andetag var vad som hördes, samtidigt som en vulkan fick utbrott inom henne, och hela hennes existens svämmades över av lava.