(vi gör det fint)
Vissa dagar flyger jag.
Det är som att du bär hela min vikt, varenda tung atom fullproppad med gift, så att jag kan sväva bredvid dig. Dina andetag är mina hjärtslag, den lätta strömmen av luft från dina läppar håller mig tyngdlös. Jag har aldrig varit närmre solen än de dagar då mina vingar bär, vingarna du gett mig allt eftersom. Fjäder för fjäder. Och jag har aldrig lett mer än de här soliga dagarna. För dina ord cirkulerar i mig som endorfin, nästan adrenalin. Tillit, kärlek, moral.
Men vissa dagar drunknar jag.
Då har du kedjat fast mig vid marken, tryckt mot den kalla jorden. Med hela din vikt, full av bly, liggandes på min bröstkorg. Allt jag kan göra då är att vänta på dig, medan du är ute och slår sönder ditt liv som du alltid gjort. Atom för atom. Då hör jag inte dina andetag längre. De rytmiska varma brisarna i min nacke som får mig att leva. Och då fylls mina lungor av svart vatten som sköljer bort mina vingar, och får mig att spy ut dina ord.
Vissa dagar flyger jag. Vissa dagar drunknar jag.
Men trots stunderna med smak av jord i munnen, liggandes i gårdagens ruttnande drömmar så kan jag inte fly. Jag förstörde det sekunden jag lät dig börja andas åt mig.
Så dränk mig, eller störta mig. Det spelar ingen roll för mig längre.
För utan dig är jag ändå förlorad.
bildkälla
Det är som att du bär hela min vikt, varenda tung atom fullproppad med gift, så att jag kan sväva bredvid dig. Dina andetag är mina hjärtslag, den lätta strömmen av luft från dina läppar håller mig tyngdlös. Jag har aldrig varit närmre solen än de dagar då mina vingar bär, vingarna du gett mig allt eftersom. Fjäder för fjäder. Och jag har aldrig lett mer än de här soliga dagarna. För dina ord cirkulerar i mig som endorfin, nästan adrenalin. Tillit, kärlek, moral.
Men vissa dagar drunknar jag.
Då har du kedjat fast mig vid marken, tryckt mot den kalla jorden. Med hela din vikt, full av bly, liggandes på min bröstkorg. Allt jag kan göra då är att vänta på dig, medan du är ute och slår sönder ditt liv som du alltid gjort. Atom för atom. Då hör jag inte dina andetag längre. De rytmiska varma brisarna i min nacke som får mig att leva. Och då fylls mina lungor av svart vatten som sköljer bort mina vingar, och får mig att spy ut dina ord.
Vissa dagar flyger jag. Vissa dagar drunknar jag.
Men trots stunderna med smak av jord i munnen, liggandes i gårdagens ruttnande drömmar så kan jag inte fly. Jag förstörde det sekunden jag lät dig börja andas åt mig.
Så dränk mig, eller störta mig. Det spelar ingen roll för mig längre.
För utan dig är jag ändå förlorad.
bildkälla
(fjärilar i magen)
Jag minns att jag läste en bok när jag var yngre. En blå bok, som jag lånade på den svåra avdelningen på vårt lågstadiebibliotek. Jag kämpade nog med ungefär vart tionde ord, men som den envisa flickan jag var fortsatte jag tills jag var fast i bokstävernas värld. Boken handlade om kärlek, och allt jag minns från den är en blå sten och uttrycket fjärilar i magen. Det var det första steget jag tog in i kärlekens omvälvande och oändliga värld, och därför har jag alltid tänkt att riktig kärlek är fjärilar i magen, det är så man känner igen den.
Men ni vet också att kärlek när man är sju och när man är femton är två olika världar, och därför har min dröm om fjärilar i magen bleknat med min barnsliga naivitet och blödande hjärta. Ibland har jag till och med tänkt att det är ett löjligt uttryck, varför skulle det kännas så när man är kär när jag inte ens känt ett lätt vingslag under hela min livstid?
Men när vi låg där, hand i hand, och du kysste mig lätt, då kände jag det. Miljoner vackra fjärilar som flög omkring i min kropp. Och då visste jag att kärlek blir aldrig mer äkta än den här stunden, med en ung flickas återfunna drömmar, bland undersköna vingars lätta slag, men framförallt, med dig.
bildkälla
Men ni vet också att kärlek när man är sju och när man är femton är två olika världar, och därför har min dröm om fjärilar i magen bleknat med min barnsliga naivitet och blödande hjärta. Ibland har jag till och med tänkt att det är ett löjligt uttryck, varför skulle det kännas så när man är kär när jag inte ens känt ett lätt vingslag under hela min livstid?
Men när vi låg där, hand i hand, och du kysste mig lätt, då kände jag det. Miljoner vackra fjärilar som flög omkring i min kropp. Och då visste jag att kärlek blir aldrig mer äkta än den här stunden, med en ung flickas återfunna drömmar, bland undersköna vingars lätta slag, men framförallt, med dig.
bildkälla
