Maj
I maj började solen lysa mer och mer och jag tror min bubbla spräcktes i takt med värmen som drog in över landet. Jag ville inte vara hemma men inte heller någon annanstans, jag ville nog egentligen inte riktigt leva.

Mitt trasiga hjärta helades av en vän långt in på nätterna, och på något sätt lyckades han få mig att se framåt. Problemet var bara att att när jag såg framåt såg jag nu honom, och han var redan någon annans framtid. Innan jag fick reda på att han redan hade någon att hålla om på nätterna började jag med det värsta man kan göra. Jag började hoppas. Det var en sommarkväll i stan, det var festivalstämning och doftade av nyutslagna björkblad. Vi satt nere vid kajen och såg på båtar som åkte förbi, vi satt bredvid varandra och han doftade så som bara han kan göra. Jag njöt av varje sekund, av våren, av honom, av våra vänner som rökte i bakgrunden. Plötsligt från ingenstans stod hon bara där, hon var blond och hade ett hårspänne i form av en fjäril och det blänkte i kvällsolen. Han lade armarna om henne och tittade på mig med en blick jag inte kunde avgöra vad den betydde. Jag gick utan att säga något till någon och på vägen hem sjöng jag allt jag kunde och cyklade upp för backen jag alltid annars leder cykeln upp för. De gjorde slut två veckor senare, men jag orkade inte bry mig. Jag var trasig, igen.

Juni
Sommarlovet gav mig nytt hopp, för på sommaren är man fri. Jag och min indievän tog i hand på att den här sommaren skulle bli den bästa någonsin. Under de sena sommarnätterna på stentrappan framför konsum träffade jag många människor från mitt förfluta, bekanta, ovänner, vänner och de som var mer än vänner. Jag ville flytta mer än någonsin förut, till en ny stad utan fördomar blåsande i kvällsvinden.

I slutet av månaden åkte jag till nya städer och bodde i tält, åt osköljda jordgubbar och fick höra spännande livshistorier. Just de här veckorna var bland de bästa i mitt liv, för sommaren hade hållt sitt löfte. Jag var fri.

Juli
Jag kom hem och låg i halsfluss medan solen färgade min blonda systers hud ljusbrun. När jag blev frisk planerade jag snabbt nya äventyr, fler festivalpojkar att träffa och fler slitna armband kring min vänstra handled. Dagen innan jag äntligen skulle iväg avslöjade min älskade morfar motvilligt att han hade cancer, och aldrig förut har sommaren känts så kall.

Augusti
Skrev en sammanfattning av min sommar och började skolan igen. Alla var precis som de varit innan sommarlovet, bara blondare, mer korthåriga, mer solbrända och gladare. Första dagen minns jag att jag tänkte att det kändes som att ha kommit hem igen, återvänt till sin familj med tusentals nya berättelser att berätta. Så fort vardagen återgick till sina strikta rutiner, stressande måsten och den eviga skoltröttheten så försökte jag komma ihåg känslan jag kände första dagen. För det var en ganska fin känsla, en känsla av att ha en plats, en familj.

bildkälla